Vänta barn och inte ett missfall

Vi var gravida, nu skulle det gå bra! Jag minns att vi hela tiden försökte prata som att vi väntade ett barn och inte ett missfall. Vi hade ju aldrig ens blivit gravida förut, det var nog där vårt problem låg...försökte vi intala oss. För det var ju inte så att vi hade blivit gravida förut och fått en massa missfall.....

På testdagen ringde jag till kliniken och berättade om vårt glädjebesked, åh vad det kändes bra, äntligen var det vår tur... Sköterskan bad mig fortsätta några dagar till med lutinus men sluta med min immundämpande medicin predisolon. Vi bokade även in vårt första ultraljud som skulle ske i vecka 8, då skulle man kunna man barnets hjärtslag.

Dagarna gick och jag kände mig hyfsat gravid, öm i brösten, trött, varm/frusen och växtvärk i livmodern, men inte så mycket mer än det.... Jag försökte hålla igång med promenader, nu skulle jag bli en hälsosam gravid mamma.

Jag minns att jag en dag på jobbet fick lov att sätta mig ner, växtvärken i magen kändes inte som den brukade, utan nu kändes det mer som hugg, ilningar och mer smärtsamt... Jag tänkte inte mer på det utan jobbade på och trodde att det var såhär det skulle kännas att vara gravid. När jag var på toaletten skymtade jag lite blod, men inte alls mycket, och jag hade läst att det var vanligt när livmodern växte. Mot kvällen tilltog smärtan i magen och mer blod kom, jag insåg nu att ett missfall hade skett eller var på ingång. Min man var inte hemma och jag låg bara och grät i sängen. Jag samsade honom och han ringde upp och jag sa att det var kört, jag tyckte så synd om honom som inte kunde göra något, bara ta emot det hemska samtalet som ingen av oss önskade.

Jag åkte hem till mina föräldrar och smärtan blev ännu värre, nu var det på riktigt, nu hade jag fått ett missfall. Jag tryckte i mig värktabletter och mamma satt bredvid min tills jag lyckades somna. På morgonen var smärtan borta men jag fick det bekräftat när jag gick på toa, det var ett missfall. Varför, varför, varför vi? Vi som skulle på ultraljud veckan därpå, missfallet skedde alltså i vecka 7.