Nu behöver jag inte dra igenom allt med blodprov och dagar hit och dit, nu vet ni hur det går till.
Jag startade som sagt denna gång med 150 enheter menopur och höll den dosen hela vägen. Denna gång plockades de ut sju ägg. Jag och min man brukar gissa innan varje äggklock för att se vem som kommer närmast. Jag gissade på två som förra gången och ni kan ju gissa vad han gissade på... sju. Just denna gång var jag glad att han hade rätt, han är optimisten som bär upp mig i all min negativitet och rädsla. Tack för det!
Då var det bara att åka hem och se om det blev några ägg befruktade denna gång. Nu hade läkar-teamet bestämt att de skulle göra icsi på våra ägg, en metod där de injicerar spermien in i ägget med tanke på vad som hände förra gången.
Återigen väntade en lång kväll/natt/morgon, denna gång gissade vi även hur många som skulle bli befruktade. Jag, pessimisten, gissade på ett ägg och min man gissade på fyra. En sköterska ringde och gratulerade oss till FYRA befruktade ägg!!! Hädanefter skulle jag lyssna på min man.... Hon berättade även att de hade valt att långtidsodla våra ägg eftersom vi fick ganska många befruktade och för att vi var unga.
Genom att långtidsodla dem till blastocyster kan man se vilken/vilka som har störst chans att leda till en graviditet, de sållar bort kan man säga. En blastocyst odlas i fem dagar, så vi åkte tillbaka till Falun och satte tillbaka en perfekt blastocyst fem dagar efter äggplocket.
Yes, äntligen ruvare, nu var vi gravida tills motsatsen hade bevisats. Återigen lämnade jag Falun lycklig och tacksam, nu skulle jag bara njuta.... I typ två dagar... Nu började den olidliga väntan, ruvarperioden. En period då man bara känner efter och googlar, usch den är hemsk! Efter två veckor visade graviditetstestet som kliniken skickat med ett minus, ett stort fett minus. Något som jag hade väntat mig, jag bara kände det på mig. Nu var det majmånad och vi hann inte göra ett till försök innan sommaren. Nästa försök skulle bli ett frysförsök eftersom vi hade lyckats fått ett ägg till frysen. Men det fick vi vackert vänta med till hösten därpå, förbannade väntan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar