Utredningen

Jag ska försöka att förklara lite kortfattat hur vår bakgrund ser ut.

Som ni alla vet så måste man försöka få barn aktivt i ett år, innan man har rätt att söka hjälp. När ett år hade gått och ingenting hade hänt sökte vi oss till närmaste kvinnoklinik som hjälpte oss att starta en utredning. Jag och min man lämnade en massa blodprover, jag gjorde en grundlig gynundersökning med ultraljud för att säkerställa att allt såg bra ut, vilket det också gjorde. Min mans spermaprov såg också bra ut!

Det som återstod var en äggledarspolning, något som jag hade hört och läst kunde vara väldigt smärtsam. Om jag inte minns fel så fick jag tid för spolningen i maj någongång. Jag åkte dit och hade min storasyster med mig (som har varit guld värd under denna resa), ropades in i undersökningsrummet, hoppade upp i gynstolen och väntade på att det skulle ske, spolningen.

För er som inte vet vad det är så är det precis som det låter, man för in en liten slang för att spola rent och se efter om det är passage i äggledarna (där ägg och spermie ska mötas).

Tyvärr kom inte jag så långt just i denna undersökning då min livmodertapp var för trång eller av någon anledning krampade och de kunde inte komma in. Läkaren skickade hem mig med en vaginaltablett som jag skulle ta nästa morgon för att sedan komma tillbaka och testa igen. Tabletten är till för att få livmodertappen att öppna upp sig, kan även användas vid skrapningar och förlossningar. Vi testade igen men utan framgång, fortfarande svårt att ta sig in och läkaren frågade om de kunde lägga en lokalbedövning för att ta i lite mer, något som jag givetvis gick med på! Men det gick fortfarande inte och läkaren gav upp, hon ville inte heller utsätta mig för mer utan föreslog en nedsövd spolning.

Jag fick vänta på en tid och jag tror vi hamna in i september/oktober innan den nedsövda spolningen ägde rum. Fy fan vilken jobbig väntan! Den gick dock bra och allt såg bra ut. Läkaren som gjorde spolningen skickade hem oss och tyckte vi skulle prova i tre månader till, vi var ju faktiskt unga, som hon uttryckte sig. Jag blev besviken då den tidigare läkaren hade sagt att en remiss skulle skickas till ivf-kliniken oavsett hur spolningen gick, vi hade försökt nog länge utan resultat. Vi lyssnade på den nya läkaren , gav det två månader sen bröt jag ihop innan jul. Jag ringde till vår gamla läkare och sa att vi ville ha en remiss vilket vi också fick. 18 februari fick vi vårt "inskolningsmöte" med ivf-kliniken i Falun. Det tog alltså ett år och en månad från det att vi startade utredningen till det att vi fick komma till ivf-kliniken i Falun.