Den här frysåterföringen gick relativt smidigt, fick ta gonal-f (en spruta) istället för pergotime för att hjälpa ägglossningen på traven och ingen ovitrelle behövdes för jag ägglossat av mig själv! Jag hade lovat mig själv att inte tjuvtesta eller googla under ruvarperioden, jag minns att jag sa det till min syster och till sköterskan som var med mig inne i rummet.
Inför denna ruvning fick jag akupunktur på kliniken, LEI (då de går in och rispar i livmodern månaden innan återföring), intralipid-dropp (för att sänka immunförsvaret), jag fick även prednisolontabletter som jag åt hemma och trombyl (blodförtunnande) Vid ett positivt graviditetstest skulle jag börja med fragminsprutor. Lutinus tog jag också såklart för att stödja slemhinnan!
Jag tror jag kunde hålla mig typ tre dagar, sedan bröt jag ihop, började googla och tjuvtesta till och med. Redan på ruvardag tre kunde jag skymta ett svagt svagt plus... Vilket var helt möjligt eftersom en blatocyst fäster samma dag eller dagen efter man har satt tillbaka det och börjar då redan producera hcg-hormon (graviditetshormon som gör att man kan plussa på ett gravtest)
Jag fortsatte testa och vi fick se test som blev starkare och starkare för var dag som gick... Givetvis var vi glada men samtidigt rädda, alldeles för tidigt att ta ut något i förskott tyckte vi... Kunde det gå vägen denna gång?
Efter ett tag märkte jag att testen stannade av, de blev inte starkare som de ska bli i detta skede av en graviditet. Hade jag varit i vecka 6,7 eller 8 hade jag sagt något annat men mellan vecka 4-5 ska testen inte stanna av och framförallt inte bli svagare, så är det bara. Jag blev ledsen såklart, började anklaga mig själv fastän jag inte borde... Hade jag stressat upp mig för mycket, gjort något olämpligt? Det fanns inget jag kunde göra åt saken, missfall nummer två var ett faktum...
Jag vet att jag innan insättningen hade räknat ut att det mycket möjligt kunde vara så att vi fick vara gravida eller inte gravida under helgen då det var beräknat att vi skulle ha fått vårt första barn.... Vi fick missfall istället, det hade jag inte riktigt räknat med, samma jävla helg, vad är oddsen för det? Det är nu man tänker "vad har vi gjort för att förtjäna detta?" Varför gnugga in det liiiiite till i vårt ansikte, varför? Missfallet kunde väl ha skett innan och eller efter, men nej. Det är lika bra att bunta ihop alla känslor i en och samma helg. Det här var i juni 2015....
När jag såg alla höggravida magar som också var beräknade till slutet av maj och juni i år visste jag att det där kunde ha varit jag... Jag skulle ha fått varit med i er mammagrupp, jag skulle ha fått varit där, delaktig... Inte utanför....inte barnlös...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar